Äntligigen har politiken börjat gå till botten med familjeekonomin. Idén till detta inlägg fick jag då jag läste en artikel i Metro skriven av Daniel Nilsson-Padilla på väg från ”emeet. Tidningen blev lagd till sida och bortglömd några dagar efter att jag kommit hem.
Jag låter kanske gammaldags men jag tycker att det svenska samhället har överkonsummerat för att hålla uppe sysselsättningen sedan 1960-talet. Företag har ofta gjort livcykelanalys på sina inköp vilket oftast inte privatpersoner gör.
Målet är att familjer gör en budget så att lönen räcker förbi barnbidragsdagen och helst pengar kvar nästa lönedag. Vi är visserligen på rätt väg. På 1970-talet talade man inte om att ha man skulle en buffert vilket man rekommenderar sedan ett tio tal år.
Mina egna reflektioner om om ekonomi är att många föräldrar inte fått kunskapen hur man köper och lagar till nyttig mat. Hoppas verkligen att skolan kommer att satsa på att lära eleverna mera om mat. Idag känner man sig ofta lurad då man kommer hem och läser vad maten innehåller. Ska nyttig och hälsosam mat kosta så mycket mer?
Hur man gör en budget kan man läsa om ifall man klickar på denna länk